Mycket vatten under broarna

Okej. Varför börja om?
Mycket har hänt. Min mamma, min älskade, trogna starka mamma, är sjuk. Dödligt så, och har varit i ett år. Vi fick det goda beskedet om sonens normala MR samma vecka som mammas diagnos. Jobbiga operationer, komplikationer och behandlingar.
Och oerhört jobbiga tankar om att förlora henne. Det är en realitet. Kanske om ett halvår, kanske om tio, men sjukdomen kommer ta hennes liv.
Jag hat hittills bara släppt fram sorgen när den varit mig övermäktig, när jag inte kunnat hålla tillbaka den. Fokus har varit på vardagen. Nu ska odjuret fram i ljuset, även när det inte morrar. Jag är kanske snart moderlös. Kanske snart vuxen, kanske snart den äldsta kvinnan i släkten. Vid 33 års ålder.